En oväntad gäst

Ibland måste man få vara lite nostalgisk, så jag bjuder på en text jag skrev om den bästa gäst jag någonsin har serverat. Jag ger dig herrn i gummistövlar:


 

De kliver upp för trappan och in i restaurangen. Båda iklädda kostym. Den ena personen bär röd slips, ett fickur med kedja i guld, håret stramt uppsatt tillbakadraget i en tofs med mittbena och tofsen instoppad innanför kavajen. Och, just det… Gummistövlar.

 

Two people in the house” utropas i kör från köket. Ögonen på gästen med röd slips lyser upp alldeles lyriskt.

 

Jag visar dem till bordet och hälsar dem välkomna.  “Vilken otroligt härlig miljö, så modernt det är!” utbrister röda slipsen med en väldigt gammalmodig ton i rösten. Jag har lite svårt att hålla mig för skratt. Första gästerna, i övrigt är restaurangen tom. Jag sneglar på min kollega och ler. Jag undrar lite om det här verkligen är på riktigt. Men jag frågar om de vill börja med något att dricka, ett glas champagne, alkoholfritt alternativ? Ja tack, gärna. Så börjar showen. Nu ska de äta sig igenom 15 serveringar.

 

Första rätten avklarad. “Var det en bra start?” undrar jag när jag dukar av. “Vilken otroligt härlig krispighet i potatisen, fantastisk inledning!” säger röda slipsen, fortfarande lika gammalmodigt. Jag tackar och ler. Fnissar lite inombords.

 

Jag presenterar första vinet för den andra herren i sällskapet som dricker vinpaket. Röda slipsen som dricker alkoholfritt säger “ursäkta, kan du upprepa producentens namn?”. Självklart upprepar jag. Och så fortsätter tillställningen.

 

Röda slipsen kommer med flertalet frågor under middagen och jag svarar så gott jag kan. “Du, jag undrar. Var är Björn Frantzén?” Idag är han nere på The Flying Elk och jobbar med nya rätter till menyn. “Du, jag undrar. Vilka är bäst, ni eller Mathias Dahlgren?” Oj, det har jag svårt att svara på. Vill inte jämföra, men jag hoppas att vi ligger i topp. “Du, jag undrar. Hur gammalt är ert äldsta vin?” Just för tillfället från 1985.

 

Röda slipsen är iväg på herrarnas och jag kan inte låta bli att prata lite med hans sällskap. Hur kommer det sig att de är här? “Det är en julklapp, han fick välja mellan Dahlgrens Matsalen eller Frantzén. Då valde han er. Kändes som en vettigare julklapp än en Iphone. Han är ju så otroligt intresserad utav gastronomi.” Jag kan inte låta bli att fascineras litegrann och hålla med om att det var en ypperlig julklapp.

 

Vi kommer till kaffeserveringen och jag frågar om kaffe eller te önskas. “Hur är ert kaffe som ni serverar?” frågar röda slipsen. Jag förklarar att det är ett lättare pressokaffe med bönor ifrån Costa Rica. “Då testar jag gärna ert kaffe!” Önskas mjölk och socker? “Vad rekommenderar du, för bästa smaksensation?” Jag kan återigen knappt hålla mig för skratt.

 

“Du, jag undrar. Kommer pappa få dricka ert äldsta vin till kaffet?”  Det äldsta vinet är en champagneflaska och jag har lite svårt att tro att pappa vill dricka en hel flaska själv till sitt kaffe. Men han kan få en avec, vad sägs om lite Chartreuse? Ok, det blev bra.

 

Notan fås in. “Du, jag undrar. Får man med sig en souvenir?” Eh, det har vi nog ingen. Vänta så ska jag se… Min kollega kommer på snilleblixten att ge röda slipsen ett skal från pilgrimsmussla.

 

“Du, jag undrar. Har ni en gästbok jag kan få skriva i?”  Nej, det har vi inte. Men du kan få skriva i min lilla anteckningsbok för vinerna.  

 

Dags att gå. De bägge iklädda kostym reser sig. Jag står beredd för att hjälpa dem med jackorna. Jag säger till röda slipsen att han är otroligt stilig. “Tack så mycket. Jag ber om ursäkt för mina gummistövlar. Inte särskilt passande till kostym, men mina andra skor tål inte vatten så bra.” Återigen måste jag hålla mig för skratt.

 

Han är 12 år gammal. Pappan skakar min hand innan han går och tackar mig för att jag har gett hans son en helt otroligt fantastisk och oförglömlig upplevelse. Han är 12 år gammal och troligtvis en ny Edward Blom.

 

12 år gammal. De flesta i samma ålder har fortfarande pannkakor som favoriträtt. Jag är imponerad.

 

fler inlägg