Gästkrönikan: Vin & Hiphop

Det är dags för Vinos första gästkrönika. Förutom vin är musik en gemensam nämnare för Alf & Petter. Vad passar då bättre än att gästas av en tredje musiker? Självklart med vinintresset i fokus. Henrik Franchetti filosoferar här om vin & hiphop: 

 

När Petter hörde av sig till mig och frågade om jag ville skriva en gästkrönika på vinos.nu var det en given spik. Nyligen utexaminerad sommelier via Vinkällans Dryckesutbildningar är jag såklart hungrig på kunskap och chansen att få använda mig av den. En i övrigt väldigt bra dryckesutbildning som gav rejält med kött på benen och en bred, fördjupad kunskap om alla världens viner. Även om jag spontant känner att det fattades vissa praktiska inslag. Givetvis hade vi provningar vid varje kurstillfälle. Men en studieresa till valfri vinregion hade varit pricken över i:t då jag anser att när man får träffa vinmakarna och se husen, odlingen och produktionen på plats, det är då man lär sig och bättre kan förstå vad vin faktiskt handlar om. Den där speciella känslan är svår att läsa sig till i en skolsal i vårt kalla vinterland.

 

Hur som haver kan vi återkomma till det i en annan krönika, för idag ska jag ta upp något helt annat. Nämligen den gemensamma nämnaren som fick Petter att höra av sig till mig – hiphop och vin – på grund av att jag och han förmodligen är de enda svenska rapparna med en sommeliersexamen. Vi har setts ett fåtal gånger, aldrig jobbat ihop, men jag har följt Petters musik sedan ”Mikrofånkåt” släpptes 1998 och han har haft ögonen på mig under den tid jag var som mest verksam med musik, mellan åren 2003 till 2013, under artistnamnet Rico Won.

 

På senare dagar är det dock mest löpning, mat och givetvis vin som vi har gemensamt. Det är även det som främst ockuperar mig idag. Dels i mitt yrke som importör och säljare av italienska viner, men även på grund av att det är ett stort intresse privat. Jag har alltid tyckt om att skriva, och har tidigare förutom låttexter även skrivit någon gästkrönika eller recension som varit musikrelaterad. Därför kändes det extra kul att få frågan och utmaningen att skriva en krönika nu när det är vinrelaterat.

 

Så hur får man ihop det bästa av dessa två världar? Vin och hiphop – går det ens ihop? Två helt olika världar med särskilda kulturer och olika bakgrund och historia. Frågar du Petter och mig är det självklart. Petter har bevisligen kombinerat det utmärkt då han driver egen musikkarriär samtidigt som han har en vinetikett och numera även restaurang. Idag har ju också så gott som varenda rapstjärna i USA ett eget handplockat varumärke från vinbranschen som de frontar, så det är klart att det kan kombineras. En annan gemensam nämnare vin och hiphop har är det faktum att varje vinregion ofta har en starkt lysande stjärna och flera mindre besläktade avarter, typer, varianter, stilar, produktionssätt och druvkonstellationer. Precis som med rappare har det alltid varit en från kvarteret som först slagit igenom och blivit stor, och som sedan funnit samarbeten med andra rappare och producenter. Det har experimenterats friskt och skapats nya grupper av tidigare redan befintliga. Att gästa varandras plattor är standard och givetvis har man alltid låtit ens vänner och bekanta få en chans i rampljuset när man själv väl har hamnat där. Precis som vinmakare, även om det i vinvärlden kanske är vanligare att odlingen och produktionen går i arv istället för att man bjuder in polarna att jobba med en.

 

Vinreferenser under 80-talet är ovanligt inom hiphopen. Under 90-talet minns jag dock genomslaget. The Notorious B.I.G. klämde de smått klassiska raderna ”now we sip champagne when we’re thirsty” och ”Moët and Alizé keep me pissy” ungefär samtidigt som Nas rappade ”sippin’ on crushed grapes” på sin andra LP ”It Was Written”. Det började bli alltmer vanligt med vinreferenser och riktigt allvar blev det när Puff Daddy och Jay-Z runt 1995 gick ut hårt med att prestigechampagnen Cristal, eller Cris som de kallade den, var deras favoritbubbel. Termen droppades flitigt i raptexter, men efter att Louis Roederer uttalat sig mindre positivt om populariteten som deras vin ådrog sig och om klientelet som det börjat att förknippas med, valde Jay att bannlysa champagnen från sin 40/40 Club i New York och istället gå över till Armand de Brignacs ”Ace Of Spades”. En Blanc de Noir som numera betraktas som hans egen tack vare hans andel i bolaget. Flaskan har marknadsförts hårt i hans videor och självklart är det något som genererar intäkter för båda parter. Rick Ross är en annan rappare som varit stor fanbärare av Luc Belaires lyxiga mousserande rosé från Provence på druvorna Grenache, Cinsault och Syrah. Puff Daddy marknadsför idag vodka från Ciroc och Ludacris har en egen Cognac gjord på 100% Ugni Blanc från Grande Champagne. Men framförallt Jay-Z, som förresten även han äger en cognac och har ryktats buda stora auktionssummor på Petrusviner, har alltid haft ett lillfinger i vinbranschen och förmedlat det i sina texter. Texter som på senare tid ofta handlat om det glamorösa livet för en mångmiljonär snarare än det fattiga drogrelaterade liv som återspeglades i hans tidiga karriär. Att dricka dyra, fina viner har sedermera blivit en status-symbol bland rappare som kommit från fattiga bakgrunder och blivit en livsstil som symboliserar den framgång man har nått genom musiken.

 

Även svensk hiphop har gått från att vara någon slags öldrickande stökig tonårsgeneration under 90-talet till att idag bidra med ett mer sofistikerat textförfattande. Inte helt ovanligt går det hand i hand med hiphopens utveckling och framfart i USA. Numera droppas vinrelaterade rader som ”sippar på nån flaska från Italien” och titlar som ”Masi-monologer”. Något som tidigare varit ovanligt, men som kommer mer och mer i takt med att svenskar öppnar upp sig för vin och intresset samt exponeringen i media växer. Vin i Sverige kräver idag ett större utrymme, och hiphop-artister har alltid varit duktiga på att spegla och återberätta det som händer runt ikring dem.

 

När jag nu fastslagit att vin och hiphop har en hel del gemensamt så ska jag försöka bryta ner det hela ytterligare, och jag ställer mig frågan: Vilka druvor och regioner är rapparnas och hiphopens motsvarigheter? Eller som Petter skrev till mig på förslag om vad jag kunde skriva om: ”Vilket vin är Wu-Tang?” Ja, listan kan göras lång, men ett urval följer:

 

Vi börjar med vinvärldens tyngsta region – den som alla sneglar på, där prestige, flärd och framförallt kvalitet har sin begynnelse: Bordeaux som i hiphop-sammanhang får representeras av The Bronx. Platsen där allting en gång startade, där kulturen växte fram. Och även om Grandmaster Flash & The Furious Five inte var de första rapparna i New York, precis som Bordeaux absolut inte var först med att odla och tillverka vin, vad symboliserar hiphopens startskott i de stora sammanhangen bättre än den massiva hitlåten ”The Message”? 1982 var den bland de första rapvideor som lanserades stort inom genren. Visserligen 127 år efter 1855 års klassificering av slotten i Bordeaux, men båda dessa händelser hade ungefär samma genomslagskraft på respektive marknad. Det var dem som satte allt på kartan. Flash är givetvis Cabernet Sauvignon och the Furious Five representeras av Bordeauxdruvorna; Merlot, Cabernet Franc, Petit Verdot, Carmenère och Malbec.

 

Champagne är ett vin som i viss mån gestaltas som något feminint men jag och många med mig anser nog att det är ett kungligt vin. Vilken trio kan bättre representera detta storslagna vin, som alla världens vinländer sneglar på och försöker återskapa genom att använda sig av den traditionella metoden, än kungarna från Hollis, Queens: Run-DMC. Run är Chardonnay med elegans och finess, DMC är Pinot Noir med kraft och struktur och Jam Master Jay är Pinot Munier – som blandas i för att ge frukt och ryggrad. Det var precis det Jay gjorde bakom sina skivspelare, må han vila i frid. Den traditionella metoden av att använda en DJ med två skivspelare istället för ett band med musiker gjorde honom till en förgrundsfigur trots att han fanns i bakgrunden. Han var DJn som alla såg upp till, och Run & DMC var rapparna som alla andra rappare ville vara. Tillsammans bildade de något av det häftigaste hiphopen skådat, och detsamma gäller givetvis för Champagne. Ett vin som alltid satt trender världen över, som varit högt respekterat på grund av hur det framställs och som alltid varit på modet. Ett vin som utvecklas och lever vidare och aldrig slutar att överraska eller tillfredsställa munnar världen över. Precis som Run-DMC under deras makalösa karriär, med allt ifrån lanseringen av egna skomodeller genom samarbetet med Adidas till crossover-hiten ”Walk This Way” där de samarbetade med Aerosmith vilket öppnade upp och introducerade hiphopen för den stora världspubliken. Plötsligt var hiphop inte längre något som bara en liten klick människor i New York med omnejd kände till, utan något som hela planeten visste vad det var och intresserade sig stort för.

 

Vi förflyttar oss aningen söderut och landar i Italien. Närmare bestämt i Piemonte som stoltserar som den region i Italien med flest DOCG-viner och med en fruktansvärt hög lägstanivå. Här är Barolo ”Wine Of Kings, King Of Wines” och givetvis finns det ingen som kan bära epitetet bättre än New York-födde Rakim Allah. Självutnämnd ”God MC”. Gud på micken var han definitivt när han brakade in på scenen 1985 med en mick-teknik värdig traditionalister och modernister av allra högsta rang, ett flow likt kluckandet från en långlagrad Barolo som dekanteras, en röst så sträv som bara Nebbiolo kan vara och med ett framförande och ett textförfattande som han på den tiden var helt unik med att bemästra. Unik, precis som Nebbiolo, för det är inte många platser utanför Piemonte där man lyckats kopiera och framställa viner av samma kvalitet. Och det finns definitivt ingen plats lik distriktet med sin morgondimma som ligger tjock över vingårdarna med samma mystik och tunga vibb som Rakims låtar hade i slutet av 80-talet. Låttitlar som ”Follow The Leader”, ”Paid in Full”, ”Know the Ledge” och ”I Aint No Joke” kan lätt appliceras på valfri legendarisk Baroloproducent. Någon annan rappare lik Rakim har det heller aldrig funnits. Både han och Barolovinerna spelar i en helt egen liga. Något som bevisats gång på gång då ingen lyckats duplicera eller kopiera bedriften som de åstadkommit.

 

Ytterligare söderut, men fortfarande i Italien, närmare bestämt den toskanska västkusten, har vi de så kallade ”Supertuscans”. En egen klass av vin föddes tack vare att odlarna gick emot strömmen och odlade det man var duktiga på och som passade den terroir där man odlade. Detta var något som var otillåtet och inte alls uppskattat. Reglerna sa att man skulle odla Sangiovese och övriga inhemska druvor, men man lät bli och odlade franska druvor oavsett vad reglerna sa. Och som man gjorde det! Lagringsdugliga viner framställdes med sådan elegans och pondus att när man så småningom började besegra Bordeauxviner i internationella tävlingar i deras egen kategori kunde inga lagar och regler hålla någon tillbaka längre. Bolgheri DOC föddes och kvalitetsstämpeln var ett faktum. Givetvis drar jag parallellen till inga mindre än N.W.A. En grupp bestående av sex unga grabbar; Ice cube, Dr. Dre, Mc Ren, Eazy-E, Dj Yella och The D.O.C. – återigen, representerade av de blå Bordeauxdruvorna. Självklart från västkusten, med talanger utöver det vanliga som gick emot alla normer och bröt alla regler och barriärer när man tog världen med storm och skrev låtar med ett budskap som aldrig tidigare skådats. Albumet ”Straight Outta Compton” med låtar som ”Straight Outta Compton”, ”Fuck The Police” och ”Gangsta Gangsta” fick sådant enormt genomslag tack vare de kontroversiella texterna och trots motstånd från bland andra FBI och LAPD stod gruppen på sig och fortsatte att uttrycka det som enbart var deras rättighet: att få berätta vad de såg och hörde i Los Angeles där de växte upp. Ungefär samma sak som odlarna i Toscana gjorde. Succén var ett faktum, och idag 30 år senare, är Ice Cube filmmogul i Hollywood och Dr. Dre är en av musikhistoriens största skivbolagsbossar, producenter och låtskrivare i samma kategori som Quincy Jones, Lennon/McCartney och Bob Dylan och i Toscana produceras några av de bästa Bordeauxblends i världen.

 

Listan av liknelser och paralleller mellan vin och hiphop kan som sagt göras lång. Förmodligen på grund av det faktum att det är människan som ligger bakom både musiken och vinet. Är det något jag lärt mig om vin, är det att det är alltid människan – odlaren och producenten som i slutändan är den största bidragande faktorn till att vinet i slutändan blir som det blir. Terroir, druvsort och klimat har givetvis sin inverkan, men precis som när man gör musik så är det artisten själv som utformar hur hen vill att dess musik ska låta och framställas.

 

av Henrik Franchetti

 

Vem är Henrik?
Namn: Henrik Franchetti
Ålder: 37
Bakgrund: italienskt påbrå men född och uppvuxen i Göteborg, numera bosatt i Höganäs kommun, Skåne. Älskar långdistanslöpning, mat & vin! Examinerad Sommelier vid Vinkällans dryckesutbildningar. Tidigare utbildad inom Livsmedel & Restaurang med lång bakgrund inom kött & charkbranschen. Högskoleexamen inom Restaurant Management med Vinkunskap, Enologi och Kostvetenskap som huvudämnen. Jobbar idag som importör av uteslutande Italienska delikatesser och viner, men även öl och sprit.
Favoritvin: Hur ska man kunna svara på det? Jag säger vintagechampagne! Fick prova Billecart Salmon 2002 när jag var hos dom under min utbildning. Fantastisk!
Bästa druvan: Också omöjligt att svara på. Pinot Noir pga dess mångsidighet även om jag personligen gillar fylliga, kraftiga & kryddigare viner mer.
Bästa smakkombon: den mest givna smakkombon är Citronsorbet & Moscato d’Asti även om det finns många andra klockrena!

fler inlägg